Såhär säger vi Hungerprojektet på svenska

Nyss hemkommern från Zürich där jag träffade europeiska kollegor – Evelijne från Holland, Tim från Storbritannien, Leni från Tyskland, Alice från Schweiz – känner jag mig inspirerad att ta vårt arbete med opinionsbildning vidare. Vi diskuterade hur vi kan växa, samla in mer pengar till programmen men också ha en starkare röst för opinionsbildning inom utvecklingsfrågor i Europa. Jag tror att vi kan jobba mer effektivt, skapa synergier och nå fram bättre om vi jobbar mer tillsammans. Det finns olika resurser i teamet. Evelijne har skrivit en bok och jobbat med PR inom utvecklingsfrågor tidigare. Vår svenska modell att berätta vilka vi är som organisation genom ideellt engagerade på många orter, som gräsrotsrörelse, vill våra europeiska kollegor lära sig mer om ifrån oss.

En annan sak som jag berättade om för kollegorna är hur vi kommunicerar, att vi använder nyckeltal och grafer för att i Sverige säga vilka vi är. Jag har förklarat vad ”Hungerprojektet på svenska” är och varför vi kommunicerar just så. Problematiken med bilder på människor i låginkomstländer som är produktiva i sin kontext men att vi svenskar inte ser produktiviteten, utan bara ser fattigdom. Därför visar vi istället siffrorna och ger exempel på entreprenörskapet genom nyckeltal. Först efter det visar vi bilden på entreprenören, som driver det verkliga resultatet.

Fredagsmys

Jag  jobbar som yogainstruktör både genom yoga-hemma.se och på Balance i Stockholm.  Idag höll jag i lunchyogan på Balance och då passade vår koordinator i Uppsala, Caroline Trowald på att gå på yogan och hänga med till kontoret, där vi nu på ett effektivt sätt ska spendera eftermiddagen med att bla planera kommande volontäraktiviteter i Uppsala. Under planering just nu är ett löplopp för Hungerprojektet den 24 april, mer info kommer!

Uppsala Koordinator Caroline Trowald

Morötter

 

 

Tillbaka på kontoret i Malmö efter några dagar fyllda med möten och seminarier. Jag har sagt det förut men jag vill passa på att tacka alla er som gjorde CSR-seminariet i Turning Torso möjligt, volontärgruppen, talarna och sponsorerna. Det blev en dag som började med sol och fantastiskt utsikt och avslutades med ännu en snöstorm vinande runt knutarna. Vi märkte dock inte så mycket av det utan lyssnade istället till en intressant blandning av talare som berättade om vad CSR betyder ur deras synvinkel och hur man resonerar och implementerar. Att CSR är aktuellt ur många olika perspektiv är det väl ingen tvekan om. Det görs listor, man ser på ägarperspektiv och det skapas nya konsumentrörelser. Den mest positiva jag läst än så länge är nog morotsmobben där konsumenter belönar istället för att bojkotta. Fler morötter, tack! / Åsa

Att bli stor

Härom dagen skulle jag summera Hungerprojektets  framgång i Sverige under de senaste fem åren och jag kan inte låta bli att skriva om det här:

- gått från ca 30 inte så aktiva volontärer till ca 200, varav många mycket aktiva

- gått från 1,2 miljoner kronor i insamling till 7,8 miljoner kronor

- gått från att vara verksam i en stad till verksamhet i nio städer

och allt detta med noll kronor i budget! Men det finns ju inget självändamål i att bli stor. Vi växer för att vi vet hur man avskaffar hunger och när hunger inte längre finns så kommer inte heller Hungerprojektet att finnas. Låt oss tillsammans avskaffa hunger!

Det naturliga säljet…

I veckan höll Filippa och jag en presentation för Uventures Sales, där vi pratade om fundraising ur ett säljperspektiv. På ett möte diskuterade vi även behovet av ett mer funktionellt Customer Relationship Management-system för att kunna effektivisera och öka vår försäljning både bland befintliga och nya ”kunder”.

Av någon konstig anledning har jag inte sett vår insamlingsverksamhet på det sättet förut. Troligen beror det på att jag har fördomar om hur försäljning går till…

Jag jobbade som telefonsäljare en månad under mitt sabbatsår efter gymnasiet. Att ringa upp helt okända människor och försöka marknadsföra ett erbjudande som man själv inte skulle nappa på för fem öre om någon ringde upp var inte jättekul direkt. Men det är ju inte riktigt så Hungerprojektets ”försäljning” funkar.

I grund och botten handlar ju sälj om att bygga upp ett förtroende, vara lyhörd och anpassa sin pitch efter kunden, som i vårt fall kan vara en potentiell investerare, sponsor, volontär eller ambassadör. Men med fokus på nätverkande,  långsiktigt relationsbyggande och partnerskap ser säljprocessen helt annorlunda ut hos oss än hos ett telemarketingföretag. Och att sälja in ”erbjudandet” Hungerprojektet är ingen konst. Bara det faktum att jag gjort det i över ett halvår utan att tänka på det visar att det faller så naturligt att prata om det så att andra nappar eller åtminstone förstår varför man själv tycker att det är så fantastiskt. Så hör och häpna alla som liksom jag jobbat med telemarketing någon gång, försäljning kan faktiskt vara rätt roligt! I alla fall det naturliga säljet…

Ikväll ser jag fram emot ledarskapsgruppens kick-off för Hållbart Ledarskap 2010, där vi bollar idéer och pratar visioner inför årets upplaga av ledarskapsseminariet. Vill du komma? Kan du inte komma men är intresserad av att hjälpa till? Mejla ledarskap (at) hungerprojektet.se för mer info…

Hungerprojektet-effekten

Veckan inleddes med en snabb tripp till Malmö – mitt första Skåne besök någonsin. Efter 2 intensiva dagar med personalmöten, after-work, sight-seeing by car och kick-off lunch för volontärer, ambassadörer och investerare i Malmö  återvände jag och Filippa till Stockholm. I dag var det återigen dags för kick-off lunch, denna gång i just Stockholm. Vi gick igenom 2009 och vad som väntar under 2010. Efter att ha hört om allt från framgångsrika events som golftävlingar och Hållbart ledarskap till höjdpunkter såsom en internationell konsultfirmas utvärdering av vår epicenterstrategi verkade de flesta extra peppade inför 2010.

Kick-off lunch i Stockholm (alla deltagare fastnade tyvärr inte på bild, självklart tog kamerabatteriena slut efter ett enda kort..)

Vår hävstångseffekt här i Sverige är ideellt engagemang. Därför är det extra kul när ideellt engagerade i sin tur vill satsa på att öka denna hävstångseffekt genom att få igång engagemang i en annan stad där vi inte funnits tidigare. Så vi är väldigt glada att kunna välkomna Martina Fischer som koordinator i en för oss helt ny stad: Eskilstuna!

Martina Fischer, ny koordinator i Eskilstuna

När jag pratade med henne lite snabbt efter lunchen för att höra om hennes tankar inför detta kände jag igen mig i henne väldigt mycket. Den entusiasm och entreprenörsanda som hon visade inför uppdraget som koordinator påminde mig om hur jag själv kände i början av sommaren. Symptomen var tydliga: hon liksom jag har nämligen drabbats av Hungerprojeketet-effekten.

Jag drabbades av Hungerprojektet-effekten på riktigt i början av min praktikperiod i somras. När poletten trillar ner och man förstår hur Hungerprojektets metod fungerar och varför de valt en kommunikationsstrategi som inte främjar en traditionell syn på bistånd och välgörenhet vill man prata med allt och alla om vilken fantastisk organisation det är och göra allt man kan för att föra den framåt. Det finns en anledning till att många volontärer och samarbetspartners  själva tar kontakt med Hungerprojektet efter nogrann undersökning av vilken organisation som verkar bäst att engagera sig i. Och med tillräcklig information blir engagemanget dessutom ett ställningstagande som får helt andra effekter än att döva sitt dåliga samvete…

När man väl blivit smittad av Hungerprojektet-effekten så blir man inte heller av med den. Den finns latent i kroppen, men kan självklart variera i intensitet över tid. Ibland behöver man lite inspiration och en spark i baken för att locka fram den, men det är inte särskilt mycket som krävs. Att träffa andra engagerade för att bolla idéer och inspirera varandra kan göra skillnaden mellan att komma från Vision & Committment till Action. Därför ser jag verkligen fram emot den nationella konferensen i vår och att se vilken effekt den kommer att få på Action-fronten.

Tills dess uppmanar jag er som redan blivit smittade av Hungerprojektet-effekten att sprida den till alla ni träffar. Och ni som inte blivit smittade än: vad sägs om en fika?

Viljan att göra skillnad!

Det finns en stor önskan hos människor att göra skillnad. En dag för två år sedan när 14-åriga Hannah var ute och åkte bil med sin pappa Kevin i Atlanta såg hon en hemlös som stod bredvid en gnistrande ny Mercedes. Kontrasten satte igång en process som fick oanade konsekvenser och slutade med att familjen kom överens om att flytta till ett mindre hus och att ge bort hälften av vinsten av försäljningen. Efter att ha undersökt olika alternativ kom de fram till att de ville ge pengar till Hungerprojektets verksamhet och därmed investera i människors kapacitet. Hannah och Kevin Salwen har nu skrivit en bok som lanseras den 10 februari som heter The Power of Half. (Läs mer i artikeln Why we gave away our home.)
I december samma år blev jag lika inspirerad fast i ett helt annat sammanhang. Jag satt en dag och en natt i Musikhjälpens glashus på Gustav Adolfs Torg i Malmö. Hungerprojektet hjälpte Radiohjälpen med insamlingen av pengar under veckan som Kitty, Ehsan och Henrik sände 144 timmar i sträck både på SR och SVT. En man följde noga allt som hände i glashuset, emellanåt gick han iväg för att sälja de hemlösas tidning, Aluma. Några timmar senare var han övertygad om att även han kunde och ville göra skillnad och han gav då 100 kronor till Musikhjälpen. En summa som relativt sett säkert var lika hög som familjen Salwens investering. Då som nu gav det mig hopp och inspiration om att vi tillsammans både kan och vill göra världen till en bättre plats och där hunger och fattigdom kan avskaffas en gång för alla. Hur gör du skillnad?

Magin i att mötas

Idag träffades 20 ideellt engagerade på kontoret på Slottsgatan i Malmö för att kicka igång Hungerprojektet 2010 i Skåne. Det nätverkades och kläcktes idéer. Volontärer och ambassadörer som tidigare bara sett varandras namn på en e-postlista fick chansen att säga hej på riktigt.

På torsdag sker motsvarande träff i Stockholm, för alla de som vill engagera sig för vårt globala ställningstagande att hunger kan och ska avskaffas. Samtidigt, inte bara i de största städerna utan runt om i landet, mobiliserar vi nya ideellt engagerade som vill hjälpa till.

I dagarna har vi dessutom haft personalmöte på Hungerprojektet. Vi är inte så många men oj, vad mycket som händer när vi träffas. Det finns verkligen magi i att mötas. Samma sak sa vi när volontärkoordinatorerna hade träffats en heldag i maj förra året.

De senaste dagarna har flera inspirerande beslut om framtiden tagits, bland annat att arrangera en nationell konferens för ideellt engagerade i Sverige. Det gör vi för att elda på motivationen. Vi vill stötta det stora nätverk som vi numera har, hela 200 personer. Vi bjuder in till en heldag som kommer att handla om våra program och metod globalt, men som också ska stärka volontärer i deras ideella initiativ – kapacitetsbyggande, helt enkelt.

Datum är spikat för nationell konferens – den 16e april. Om du är ideellt engagerad så blir du inbjuden!

Synergier

Idag träffade jag Sofia Falk på Wiminvest. Wiminvest hjälper företag att utveckla och behålla unga kvinnliga talanger och få dem att vilja ta en nyckelposition inom den organisation där de verkar. Vi skulle förutsättningslöst se vad vi skulle kunna skapa tillsammans och medan jag berättade om Hungerprojektets metoder såg vi båda tydliga synergier i våra arbeten:

- förändringen kommer under och inifrån

- kvinnor är nyckeln till den förändring som måste ske, både vad gäller hunger och jämställdhet

- man kan alltid ta ett nästa steg mot målet i en förändringsprocess nu, om man utvärderar de reurser som finns tillgängliga (och resurser finns det alltid!)

- beslutsfattare måste vara involverade i processen

utifrån detta ska det bli kul att se vad vi tillsammans ser för möjligheter!

Without a goal its hard to score…

Som Caroline skrev i början av veckan är jag alltså tillbaka som nygammal praktikant på Hungerprojektet. Dock under lite andra förutsättningar än i somras…

När jag träffade Filippa på kontoret i Stockholm i början av juni kom jag med en kandidatexamen från Handels i bagaget, helt inställd på att återvända till skolan efter sommaren i 2 år till för att ta en master. Även om det kändes motigt att börja plugga igen när sommaren började lida mot sitt slut var jag lite mer motiverad än jag varit tidigare. Under sommaren hade jag nämligen fått lite mer klarhet i vad jag vill jobba med i framtiden. Men att lämna Hungerprojektet helt och hållet efter praktiken var inget alternativ så jag fortsatte engagera mig som volontär vid sidan av studierna.

Under hösten kände jag dock att tiden jag la ner som volontär för Hungerprojektet gav mig så mycket mer och tog mig närmare mitt framtida drömjobb än tiden jag la ner på studierna. Jag har fått ut väldigt mycket av mina 3 år på Handels, men under hösten kände jag att marginalnyttan av att plugga 2 år till givet det mål jag hade helt enkelt inte var så hög, i alla fall inte just nu (ja, jag är ekonom, märks det kanske?).

Jag har fått oväntat positiva reaktioner på mitt beslut att avbryta studierna och satsa på att hitta och fånga drömjobbet. Självklart är jag väldigt glad och tacksam för det, men jag ser mig inte som särskilt modig jämfört med alla andra. Det handlar snarare om att jag har haft turen att ganska tidigt hitta mitt spår i djungeln av alla möjliga spår man kan ta som nyutexaminerad ekonom. Om man inte vet vilket mål man siktar på är det svårt att ta medvetna beslut för att nå det. Eller som Handels arbetsmarknadsdagar hade som slogan för några år sedan: ”Without a goal its hard to score”….

Om jag kommer göra mål får tiden utvisa, nu ser jag fram emot en spännande vår och att få jobba med Hungerprojektets tydliga mål: att avskaffa hunger!